,

En lite historia jag skrivit, med lite inlevelse. Rekomenderas ej för barn under 7 år  hyhy ^^

Eva är 70 år gammal och bor i en liten stad som heter Iggesund, hon är uppväxt där. Hon bor i en liten 2a med sin ruffsiga lilla vita pudel. Tore är faktiskt hennes allt. Hon har en gammal älskare i Gävle som hon inte hade träffat då 25 år. Men här om dagen träffades dom på Ica supermarket, dom stötte ihop bsådär helt plötligt. Dom blev jätte glada, så dom bestämde att dom skulle träffas igen, fast hemma hos honom (Gösta) i Gävle om en vecka, hon skulle stanna där en hel helg. Tore skulle också få följa med.    Dagen innan hon skulle åka satt hon och funderade på vad hon skulle ha på sig på lördagen eftersom dom skulle på rave då. just då kom hon och tänka på sin röda skinnklänning  hon hade på sig för första gången hon och Gösta träffades. När hon packat klart så gjorde hon och Tore kväll.

När hon skulle hoppa på tåget krånglade rullatorn, hon fick inte in den, PLUS att hon hade packning och lilla tore med sig.    Men som tur var, var det en vänlig snubbe som hjälpte henne in med allting.      Eva hade inte sån specillt bra hörsel. Hon hörde inte vad dom sa i högtalarna, så hon hoppade av tåget vid nån station eftersom många andra gjorde det.   Hon stod där ute på perrongen efter tåget åkt och väntade på att gösta skulle komma och möta henne som han sa att han skulle göra.   Minuterna gick. Eva satt där på sin rullator med all packning & Tore, men han kom aldrig. Plötsligt hoppar det fram en ung kille med en hulken mask på sig.
-  Hit med pengarna kärring annars..   uhmm..  vad fan heter den där krulliga lilla hunden?
så pekade han på lilla Tore som satt och tvättade sina tassar och viftade på svansen.
-  Han heter faktiskt Tore sa Eva surt.    Så tänkte hon vad vill den dära "Wannabe Hulken" mig egentligen?.
 - Ge hit alla pengar du har annars så tar jag TOR-KRULL ifrån dig fattar du?
Eva ställde  hastigt ifrån sig sin rullator, blev alldeles röd i ansiktet och tog sin handväska och gav honom en rak höger med den. Hon tröck upp honom mot väggen och sa:
- Det hör trodde du inte om en 70 åring va?, vissa ungar har ju ingen respekt alls för pensionärer nu för tiden.  
Hulkenungen sprang sin väg, han grät. Men han får skylla sig själv, för man muckar inte med vem som helst.

Det började blåsa. Det var kallt på perrongen. Eva känner sig ensam, bortglömd, ledsen, frussen, hungrig, orolig, arg, besviken och helt omtumlad bland en massa känslor, Hon tar packningen och Tore och går. När hon kommer ut till en stor väg så ser hon en skylt som det står Ljusne på.
- Nej!!! säg inte att jag har hoppat av på fel tågstation. 
Det hade hon gjort också. Hon gick en bit in mot staden. Det var kallt och det började att bli mörkt ute.  Efter hon gått ett tag ser hon en gammal man gå
på andra sidan gatan. Han kollar på henne, innan hon ens hunnit kolla tillbaka så står han alldeles  brevid henne.
- Vad gör en sådan vacker kvinna ute ensam med en liten hund så här sent i kylan?.
- Ja, vad brukar man oftast göra om man gå ute med en hund på kvällen? hunden måste ju rastas fattar du väll. Fast nu är det ju faktiskt inte så, jag hoppade av på fel tågstation förut idag, så nu vet jag inte vart jag ska ta vägen.
- Du kan ju alltid följa med hem till mig. Frugan kan sägert ordna fram kaffe och nått fikabröd.
Eva tänkte på Gösta, undra om han fortfarande satt och väntade på henne. Skulle hon inte försöka ta sig hem på något sett, så hon kunde ringa honom och tala om allting. Eller skulle hon åka till Gävle istället och leta hans hem, fast då måstaju hon riskera att få sova ute under natten, och Tore måste ju ha vatten.  Hon ställde sig själv framför ett svårt val.



Hahha naej jag bara skojade lite, har lite smått tråkigt.

Idag har det varit en riktig sånädra ledsen dag
Man bara sitter hemma, mår dåligt, lyssnar på sorglig musik, gråter en skvätt. Tänker på vad folk har som inte jag har, som jag aldrig kommer få eller uppleva och  tycker allmänt synd om sig själv,
Sån  där dag man sitter och tänker efter för mycket, förmycket på dåtiden och hur framtiden ska fungera,
oftast tänker man icke positivt. Det där kallar jag ledsen dagar.
Det brukar bara bli så ibland, fast jag är oftast glad.

ledsen känslan kommer ju så helt plötsligt.

men nu ska jag ta och hoppa in i en varmdusch och sedan lägga mig i sängen och kolla på någon bra film.
tack hej :)


Lita aldrig på utsidan.